me kärlek i själen

har ni upplevt känslan av att höra att någon man själv varit tillsammans träffar någon ny? jag har fått höra det några gånger den senaste tiden & vet ni vad, den känslan är inte alls som den brukar vara. den gör inte ont. det är ingen kniv som hugger i mitt hjärta, i ryggen eller i magen, vilket jag nog trodde. dock förundras jag över alla lögner som talades under den där perioden, men det är egentligen ingenting jag tänker på särskilt mycket. jag är glad att vi träffades, han & jag. jag är glad [till viss mån] att vi var tillsammans. men hade jag levt som jag lever idag hade det nog inte varit vi efter de där incidenterna. men man lär sej av misstag man gör & för var gång som man gör någonting fel & själv vet om det, tror jag, man blir en bättre människa. mer konkret än så kan jag inte bli, men jag kan säga att jag idag ser mej själv på ett annorlunda vis än jag gjorde då. idag är jag lycklig & oberoende.. då såg jag mej själv som en del av honom & vi var som grus i ögat som, till en början, inte gick att få bort. det kan låta hårt, orättvist & sorgligt. men faktum är att om ni vetat, så hade ni förstått. går en står tusen åter

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
RSS 0.91