ett lugn

hej alla fina människor där ute. jo, jag skriver igen, men det gör jag me tanke på någonting jag precis läste. ur en blogg. hon beskrev känslorna så liknande som de jag känner nu. jag förstår att ni tröttnat på mina inlägg om min olycka och hur jobbigt allting är, men det här kan vara det sista. kan vara. iaf på ett tag.

så här stod det i inlägget:

"all i needed was the love you gave all i needed for another day & all i ever knew only you det var nu jag skulle ringt & sagt godnatt. om du varit min & jag din. jag vet inte om jag skrattar eller gråter, är arg eller ej. mina sår du så fint hade läkt har åter igen skrapats upp & den här gången gör det mer än bara ont. det är en smärta jag inte kan beskriva , men som jag så gärna skulle vilja ta på, riva ur & kasta bort. just för tillfället kan jag inte tycka eller känna att du är värd den. men jag har begått misstag förr & jag lär mej oftast någonting av dem. en sak jag tar me mej från mitt förflutna några månader bakåt är att jag aldrig någonsin skall låta mej själv övertalas.. eller att inte lyssna på min magkänsla. jag gjorde det jag trodde var rätt, men ack så fel jag hade. jag hoppades så mycket på någonting jag inte trodde på, men som du lovade skulle vara sanning. ensam är stark, men tillsammans är man starkare. det är ord du inte tror på. lycka är någonting man skapar, inte någonting man får gratis. kärleken är & skall inte vara en dans på rosor, inte enligt mej iaf. kärleken är någonting man kämpar för. tillsammans hjälper man varandra genom motgångar & glädjer sej vid medgång. jag är så jävla sårad"

det är sjukt att man kan finna ord som är som gjorda för sina känslor. det som är ännu mer sjukt är att det är jag själv som skrivit dessa ord. i september. efter ett heartbreak stadium där jag lovade att jag aldrig mer skulle låta övertalas & att jag i min framtid skulle lyssna på min magkänsla. gjorde jag det? nej.

det, mina vänner, det är jobbigt att tänka på, sorgligt.

ett annat inlägg:

"jag vet inte vart jag ska borja. om jag skall borja mitt javla tycka synd om snack, eller om jag bara ska rycka tag i mej sjalv & banka in att all kommer att bli bra, att det kommer att ordna sej. ingetdera. nej tack. jag skall inte banka mitt huvud i vaggen, inte sla me mina svaga hander som knappt orkar ta sej over mitt ansikte, for de tarar jag varken vill eller kan grata. skulle det gora saken battre, enklare? skulle det forsvinna me tararna, kanlsan?

halleluja

troligen ar det jag som forklarar for daligt for dej hur det kanns, eftersom du inte forstar. du vet.. jag klandrar mej sjalv, gramer mej, efter varje ord, varje mening jag talat infor dej for jag ar radd att du skall trottna. jag kan inte lata bli, jag vill fa dej att lyssna, forsta. fa dej att inse hur sjukt javla mycket jag kanner for dej. & hur jag drommer om att du kanner likdant & att du ingenting hellre vill an att vara me mej. ♥ excuse me for being this mad, but its all in my head."

tänk att man inte ens litar på den person som står närmast, sej själv.
jag hoppas ni är bättre på det än vad jag är.

& sist men inte minst

it's only pain it only hurts i am only down on the floor
where i have been before & i'll be here again
though it hurts to lose you it's only pain

we went so far we flew so high
now it's not easy to watch it die to just let go
& not ask the reason why it won't matter anymore