ett lugn

jag har så mycket tankar som kanske skulle behöva komma ut. men ibland är det nog för det allra bästa att hålla munnen stängd. jag är förvirrad. kluven. känslorna som ibland flödar över kanten som om där inte fanns något stopp. hur gör man? hur vet man? vet man bara? eller får man fundera? får man tycka att saker & ting inte är okej utan att det ska bli världens grej av det? får man ha krav? får man känna? får man gråta.. skratta?

egentligen kan jag redan svaren på alla de där frågorna för det är innifrån sej själv de besvaras. ingen annan varken får eller kan bestämma över hur jag ska vara, hur jag ska tänka eller hur jag skall agera. mitt jobb är jag & gillar man det inte så finns här ingenting att hämta. gillar man inte det är det bara att dra. så är det.



just wanna be loved.. dont wanna be seen as just anybody