ett lugn

& jag saknar. oss tillsammans, vi fyra. its time girls. its time!



jag lyssnar på pianoversionen av la valse d"amelie av yann tiersen. sitter & tittar igenom bilderna som utgör mitt liv från de senaste åren & jag kan inte låta bli att fälla en tår. en, eller två. eller tre. det är så fängslande på något vis. resan. allt jag gått igenom. vi. jag & mina fantastiska vänner. en månad kvar. en fjuttig månad. & jag jobbar. har inga pengar. men livet leker. jag är lycklig. känslan är vemodig. jag vill plocka med mej favoriterna hem till herrljunga & sedan med ut i världen. jag vill stanna i nuet men samtidigt vill jag så gärna att tiden skall ticka fort till den sextonde januari. tänk vilken kärlek vi åstadkommit, mina vänner. det är er jag skriver till. ni vet vilka ni är & ta åt er. repeat. på låten. på orden. vilken kärlek vi åstadkommit. det gör ont när jag tänker på alla de dagar vi kommer spendera från varandra samtidigt som jag glädjs åt alla de dagar vi fått vara tillsammans & alla de dagar som komma skall. åh, ni är det finaste som finns. ni är så innerligt vackra att jag ryser. goosebumps kallas det visst. ni är fantastiska. vi är. låtbyte. nej. det är inget farväl. inget hejdå. inget så klyshigt som vi ses igen. vänskapen talar för sej själv. kärleken. klart att vi inte skiljs åt bara för att jag flyttar tjugotvå mil bort. eller för jag senare åker iväg till andra sidan jordklotet i ett halvt år. vi är vi & så kommer alltid förbli. men det får kännas jobbigt. tårar får falla. ni vet hur jag är. inga förbud. jag gråter om jag vill. talar öppet om mina innersta känslor. gråter högt, skrattar högre. & jag älskar er, jag älskar er så för att ni förstår. för att ni älskar mej för den jag är & för att ni, trots stormiga dagar, alltid funnits här. & jag vet, jag vet att jag kommer säga, skriva, skrika, gråta, sjunga, skratta ut dessa ord många fler gånger.. för det är så det är

när man älskar
let it out, let the emotions speak for themselves


ett litet axplock ur mina bildarkiv.