ett lugn

åh, vad glad jag äääär nu! lämnade min cykel på eurostop igår eftersom vår fest började direkt efter jobbet & vi utgick därifrån. nu sprang jag dit & cyklade hem & det kändes bättre än nånsin. jag var livrädd innan jag skulle ut & funderade länge på om jag skulle gå. jag springer helst inte så "offentligt" här i halmstad.. alltså på gator där det är mycket trafik eller liknande, utan håller mej hellre inne i skogen eller längs me havet & främst för att jag gillar skogen & havet bättre men.. där finns en annan anledningen & det är den töntigt "enkla", men helt seriösa anledningen att jag inte gillar att visa upp mej & särskilt inte när jag springer & jag får känslan att allt guppar här & där, meeen.. jag är sjukt nöjd över att jag klarade av att springa längs hela laholmsvägen utan att ens titta mej om. dessutom kändes jag lätt som en fjäder & jag hade säkert kunnat springa två mil utan problem idag. underbart! att cykla hem efteråt var hur härligt som helst. kändes som jag hade så otroligt mycket energi så jag bara flög fram. åh, det här är den bästa känslan. den ska jag plocka fram varje gång jag funderar på att strunta i att gå ut & springa.

den är i klass med att vara kär.