ett lugn

har suttit & tittat på biggest loser & jag tycker det är så sjuuukt braa, dock måste jag erkänna att jag inte blir annat än sugen på att börja träna stenhårt, äta supernyttigt & gå ner i vikt.. & det värsta är att jag redan tränar rätt mycket, äter nyttigt & är absolut inte överviktig. det är det som är problemet med program som dem. jag vet mycket väl att personer som ingår i detta program väger massamassa för mycket & att de har en sådan osund livsstil att det kan leda till döden. dessvärre är vårt samhälle proppat med idéer & ideal & tankar & allt vad det kallas kring hur vi ska se ut & det är inte konstigt att vi påverkas. usch, säger jag bara, usch! & jag blir lika förbannad varje gång jag håller på att falla tillbaka & låta den där djävulen i huvudet återkomma. som tur är ser jag varningstecken & tar dem på allvar. jag vet att ett återfall inte behöver vara särskilt långt bort, särskilt inte när stressen smyger sej på.

fan, vad jag hatar ideal & fan vad jag hatar när folk som inte har en aning om vad en ätstörning innebär säger åt en att skärpa till sej. det fungerar inte så. man väljer inte att ha/få en ätstörning. det bara kommer. däremot kan man, när man lärt sej att hantera, kontrollera den.

så om du inte vet hur det är, finns bara där.