ett lugn

jag fick en uppenbarelse när jag åkte & lämnade min färdiga essay till carolina (som ska vara så gullig att lämna in så jag slipper åka till göteborg imorgon för att göra det) förut. jag kom på att mitt självförtroende på något sätt sviktar. jag kan inte minnas senast det gjorde det, om ens någonsin. trots att jag tidigare haft låg självkänsla har jag alltid trott på min egen förmåga att klara av i princip vad som helst. idag kom jag på mej själv inte tro på mej själv längre. hemsk känsla som måste bort. bort bort bort, direkt! jag har alltid tänkt att ingenting är omöjligt & att bara jag vill någonting tillräckligt mycket kan jag göra det. nu känns allt hopplöst. men så är det väl kanske ibland & precis som jag skrev tidigare i ett inlägg måste man få h svackor för att förstå hur fantastiskt det annars är. men angående självförtroendet;

det ska tillbaka genast, bums!