ett lugn

everloving. vackra morgonar där man får vakna upp tillsammans med någon man tycker om är ju det allra allra bästa. tänk, vilken otroligt gåva att få göra det. mmm.. det gillar jag. & det har jag längtat efter.

satt på tåget & reflekterade lite över livet i morse. lyssnade på rushing med moby & tittade ut genom fönstret. det gör jag varje gång jag åker sträckan mellan herrljunga & göteborg, den vackravackra sträckan. i morse hade dimman lagt sej tunnt över sjöarna & jag tänkte på hur mycket underbart jag varit med om i mitt liv. om hur mycket fint jag faktiskt upplever varenda dag. igår var sträckan vackrare än nånsin. då glittrade solen mot de brandgula träden & jag tänkte att släpper jag inte blicken mot naturens skönhet nu, så dör jag. gud som jag önskade att jag hade min kamera där. jag hade kunnat kasta mej av från tåget för att få fånga det ögonblicket. för att få föreviga det, men istället för att kasta mej ut har jag det förevigat i mitt hjärta, i mitt huvud.. & i den stunden insåg jag att jag tagit ett ytterliggare kliv upp i trappan & insåg att jag nu lyckats komma ett steg närmare, ett steg närmare toppen.

& det kändes så fint, så fantastisk. så sjukt underbart.


& på tal om det: den här låten, lyssna.