ett krossat hjärta
det gör ont i mig när jag får vad jag brukar kalla panik. jag vet inte om de "attacker" jag drabbas av egentligen är utav slaget panik, men jag vet inte vad jag skulle kunna kalla dem annars. hur mycket jag än kämpar och står emot så är det som om de aldrig riktigt försvinner. de finns alltid där, alltid där & tränger sig på. får hela kroppen att skaka, svetten att rinna, kölden att komma & tårarna att rinna. tankarna spirar iväg & ingenting kan lugna. (eller?).
men någonting som gör ännu ondare är när personer använder svagheten emot mig. när jag önskar att han/hon skulle lyssna men inte gör det. när personen mitt emot skulle kunna öppna sina armar och bara hålla om för en stund, men istället ger ett slag rätt i ansiktet (inte bokstavligt). strå salt i såren. i de blodiga såren.
det krossar mitt hjärta.
Kommentarer
Trackback