ett lugn

jag behöver inte längre söka ljuset, jag behöver inte skymta det.
jag lever i det, finns i det, existerar i det, jag är i ljuset.

när jag lyssnar till switchfoots on fire kan jag falla djupt och vilja titta mej själv i ögonen & ställa frågan om jag mår bra nu, innerligt, så där bra som jag tror, känner, så där bra som kan verka overkligt, så bra som är för bra för att vara sant. men det verkar vara så, att jag mår bra, sjukt bra. jag älskar att skriva om hur sjukt jävla bra jag mår!

im on fire when youre near me & igår hördes ord jag aldrig förväntat mej, aldrig


när jag sitter & skriver som jag gör & lyssnar på den musik jag lyssnar till glömmer jag till & med av att det bredvid mej står en fet godispåse fylld av choklad. det spelar liksom ingen roll. du är min choklad, mitt socker.

jag har varit i kyrkan. jag vet inte riktigt själv vad jag tror på & så där men på nåt vis är det någonting alldeles speciellt med kyrkor. jag fick sjunga inför morgondagen & det visar sej vara jag som öppnar upp hela kröningen. jag är det så kallade förbandet. allt fokus på mej. oh. det måste gå bra.


jag ♥ er.


welcome to the planet, welcome to existens!
jag borde verkligen plugga alltså

mörker är vackert. jag tycker om det, jag älskar det faktiskt. att tända en tändsticka i mörkret kan vara det vackraste som finns. att sedan ta steget och tända ett ljus och låta det brinna kan vara någonting så vackert som ord inte kan beskriva. mm, visst, tänker du kanske, men saken är den att jag faktiskt inte en enda gång kommit hem utan att ha tänt ett ljus. nej, minst elva om jag skall vara exakt. elva ljus, i olika former, något med en svag doft. jag satt i mörkret när jag skrev detta. jag kunde inte sova. låg och drömde mig bort till någon, önskade att den där någon var här, låg bredvid mig, höll min hand. på så vis kan säkert många känna att de har lättare för att somna, men det har inte jag. tvärtom. när jag längtar efter någonting på ett särskilt vis kan jag inte släppa tanken och somna. när jag skrev detta sjöng enya i bakgrunden. ett lugnande medel som jag ofta borde lyssna på. en harmonisk kombination tillsammans med ljusen, med mig. vet ni att den senaste tiden har jag vaknat upp på morgonen med ett leende på läpparna, någonting jag knappt minns senast jag gjorde, inte på riktigt. innerligt. igår läste jag ur the secret, nej, i lördags. ett helt fantastiskt slut som fick mig att rysa. jag är medveten om att den där boken kan ha verkat hjärntvätta mig, men jag lovar, ger man den en chans kan man inte göra annat än att förstå. den hjärntvättar inte, den ger dig medvetenhet. medvetenhet om sådant man innerst inne i sig själv redan vet om, men aldrig kanske riktigt reflekterat över, tänkt på. för hur själviskt det än kan verka är det trots allt du som är den viktigaste i ditt liv. det är du som skapar ditt liv. det är du. jag låg uppe länge den natten jag skrev det här. många anser det vara töntigt att blogga. personligen tycker jag det är ett sätt att visa att man vågar vara, att man vågar dela med sig. att man står för det man gör. med detta menar jag självklart inte att man inte vågar vara sig själv om man inte bloggar. jag menar bara att har man någonting man vill dela med sig av, varför bli dömd av andra för det?

nej, det blev under ett särskilt klockslag under den här natten dags att lägga sig ned, stänga ögon & bestämma sej för att sova. det är en dag i morgon också, en dag att vakna upp till, med tacksamhet. med en längtan, med ett hopp om att få en glimt av dig, att få möta din blick, att få kyssa dina läppar. det var mycket som kretsade kring den där någon den natten.

det gör det nu med


sometimes your words make me happy.. or angry.. or sad