ett lugn

vetenskapen om att jag egentligen skulle vaknat upp vid hans sida en morgon som denna gör ont. det skär i mitt hjärta & mina tårar tycks aldrig finna något slut. jag vet att jag måste vara stark, att det kommer en dag då det kommer att kännas bättre. faktum är att denna dag vaknade jag inte me gråt i halsen, bara me en rädsla att aldrig någonsin få träffa honom igen. det gör ont. & det är det absolut sista jag vill skall vara sanningen.

kärlek. ska det inte göra gott, snarare än ont? det känns inte så.
jag lyckas alltid sätta mej i denna sits så fort jag har denna typ av kärlek att ge.

i feel sick. i am sick.

nu ska jag ut & gå me anna då detta känns vara det enda jag är bra på. att motionera.