ett lugn

har ni någonsin känt känslan av att inte veta någonting om sina egna känslor? jag vet inte vad jag känner längre. en del av mitt hjärta fattas sedan en tid tillbaka. hur lång tid kommer det ta att helas igen? jag har mycket dåligt tålamod, mycket. jag avskyr att känna svaghet, att känna mej i behov av någonting jag kanske inte kan få just nu.

om jag kunde sudda ut den sista delen av min utekväll igår hade jag exempelvis gjort det. & så här gör jag, mot mej själv, utan anledning, för det går inte att förändra det förflutna. det enda man kan göra är att lära sej utav det och påverka sin framtid & nuet såklart, det måste man göra me hjälp av det förflutna.

jag säger så mycket dumt, skriver. jag ältar saker alldeles för mycket. ångrar mej. tänker, grubblar.

tänker.. what if.. jag borde gjort si & så. men vad är det egentligen jag strävar efter? är det ett behov av bekräftelse från andra människor jag känner, är det en saknad av någon, vem som helst, eller handlar det som att jag behöver bli ett med min själ. finna inre ro. jag vet inte vad det är, hade jag haft ett svar hade jag inte längre behövt undra.

just nu hade jag önskat att caesar var här.
han lyssnar & ser, hör. säger inte ett ord för mycket.