ett lugn

28 november 2oo7
strävan efter ett tomrum
den kan inte vara möjlig

redan här kändes det, det minns jag, fel. men jag vet, jag säger ständigt att jag inte skall gräva i det förflutna vad gäller det här, men jag kan på nåt sätt inte låta bli. men jag minns det, den där känslan. tomrummet. det var någonting som fattades, redan där. jag kände ett hål, ett hål jag inte ville erkänna, som jag trodde jag skapade. nej, du, det avr itne strävan efter ett tomrum, det var ett tomrun som existerade. då, förut & sen vi sågs.

det är nog ensamheten som är värst, det där tomrummet. att inte kunna dela en typ av kärlek man inte kan dela me någon annan än just den man älskar, på det vis. jag vet inte om ni förstår hur jag menar, men jag tror att en del av mitt hjärta försvann när jag blev kär. jag måste laga mitt hjärta igen. på egen hand. sluta slänga salt i såren. i de blodiga sår som skapats, låta såren läka & ge blåmärkena tid att försvinna.

mardrömmarna försvinner, tack gode gud för det


those three words, are said too much, they are not enought