ett lugn

idag känns livet inte alls lika ljust som det gjorde i helgen. jag vet inte men jag faller tillbaka & låter mej själv släppa ut dem, de där tårarna som kanske så länge funnits någonstans men som bara inte velat komma ut. & jag suckar. jag tycker inte om att skriva om det, men jag gör det ändå. jag tycker inte om att blotta tårar eller att över huvud taget bekänna att jag nu faktiskt itter & gråter utan att jag egentligen vet anledningen. jag gör det i tro om att jag kommer må bättre av det & för att visa att vi alla kan gråta utan att hela livet faller samman


det jag vet är

helgen är över & det jag sett fram emot såå länge är över. jag känner mej tom
[för övrigt känns helgen helt overklig, som om det fortfarande bara var en dröm]

sj bråkar me mej. i fredags lyckades jag råka ut för en bitter kärring [bild kommer senare] & idag för en massa förseningar, vilket leder till att jag blir försenad till mitt jobb, vilket jag avskyr.

jag saknar mamma & pappa

jag har inte lyckats me allt jag velat, exempelvis att närvara särskilt mycket på sommarkursen

jag saknar mina vänner


men det är skönt, det är skönt att låta tårarna flöda. det är härligt att låta en sten falla till marken för att sedan vilja gå vidare & leva detta fantastiska liv. & jag vet att, what doesnt kill you makes you stronger. men fan ta sj.