mitt hjärta är allt annat än tomt
i am here & i am standing
ett år sen jag var på mallorca nu. nästan. det är helt sjukt hur fort tiden har gått & hur mycket som har hänt sen då. jag vet inte om jag ska skratta, le eller gråta. kanske lite av varje. jag är oerhört stolt över mej själv & hur jag hanterat mycket under året som gått & hur jag tagit tag i saker jag nog aldrig trodde skulle bli av. saker jag ville bara skulle försvinna, sådana saker jag ville klara själv, utan att be om hjälp. proffessionell hjälp. men ibland behöver man det. en extra arm, den där axeln att gråta emot, inför. någon som lyssnar utan att på något sätt kunna bli sårad, eller känna sej trampad på. någon som har som yrke att lyssna på folk som känner sej vilsna. på såna som jag, som har tusen drömmar som skall uppfyllas & miljoner saker att uppnå, men så händer någonting. man fastnar, jag gjorde det. jag stod och trampade & frågade mej själv var & varannan dag & natt om jag verkligen valt rätt, om jag inte borde gjort si eller så istället. det enda jag fann, eller fokuserade på var det som jag ansåg mej själv göra fel. allting kunde jag vända ut & in, allting kunde jag rikta som om det vore någonting negativt, någonting som jga hade gjort fel. sen en dag, tröttnade jag. jag lovade mej själv att aldrig komma i ett tillstånd utom kontroll. aldrig mer.
oj det har hänt mycket sedan mallorca. så mycket. jag har flyttat & fått helt fantastiska vänner. jag har en egen lägenhet & jag kan göra precis vad jag vill. till en viss gräns såklart. jag har officiellt valt en annan väg, den jobbiga vägen, mot lycka. en väg som handlar om att ta tag i mig själv & inte sopa saker under mattan. en väg som handlar om helt andra rutiner än de jag haft de senaste åren. &vet ni, jag tror att för första gången på otroligt länge kan jag me innerlighet&från djupet av mitt hjärta säga att jag är stolt.
& jag älskar sanna nielsens låt, empty room, empty heart, fastän mitt hjärta är allt annat än tomt.
jag tackar gud eller whoever is up or down there [er & mej själv], att ni finns i mitt liv. [ni vet vilka ni är!]
even in the dark you bring me light [ett tidigare inlägg som försvann]
mm, somliga personer är ju bara ett stort ljus. camilla är ett exempel. sjukt hur mycket energi vi hade idag, dels när vi cyklade till nollemötet, dels när vi cyklade därifrån, dels på träningen, dels på hemköp & dels på cykeln hem till gamletull.. & inte nog me det. i morgon ska vi träffas halv sju för en morgonpromenad. låter det för bra för att vara sant? det är sant! alla mina vänner är som ljus för mej. sen finns det andra personer också, men endel kan man inte nämna vid namn & då får man nöja sej me x y z å ä eller ö.
ett år sen jag var på mallorca nu. nästan. det är helt sjukt hur fort tiden har gått & hur mycket som har hänt sen då. jag vet inte om jag ska skratta, le eller gråta. kanske lite av varje. jag är oerhört stolt över mej själv & hur jag hanterat mycket under året som gått & hur jag tagit tag i saker jag nog aldrig trodde skulle bli av. saker jag ville bara skulle försvinna, sådana saker jag ville klara själv, utan att be om hjälp. proffessionell hjälp. men ibland behöver man det. en extra arm, den där axeln att gråta emot, inför. någon som lyssnar utan att på något sätt kunna bli sårad, eller känna sej trampad på. någon som har som yrke att lyssna på folk som känner sej vilsna. på såna som jag, som har tusen drömmar som skall uppfyllas & miljoner saker att uppnå, men så händer någonting. man fastnar, jag gjorde det. jag stod och trampade & frågade mej själv var & varannan dag & natt om jag verkligen valt rätt, om jag inte borde gjort si eller så istället. det enda jag fann, eller fokuserade på var det som jag ansåg mej själv göra fel. allting kunde jag vända ut & in, allting kunde jag rikta som om det vore någonting negativt, någonting som jga hade gjort fel. sen en dag, tröttnade jag. jag lovade mej själv att aldrig komma i ett tillstånd utom kontroll. aldrig mer.
oj det har hänt mycket sedan mallorca. så mycket. jag har flyttat & fått helt fantastiska vänner. jag har en egen lägenhet & jag kan göra precis vad jag vill. till en viss gräns såklart. jag har officiellt valt en annan väg, den jobbiga vägen, mot lycka. en väg som handlar om att ta tag i mig själv & inte sopa saker under mattan. en väg som handlar om helt andra rutiner än de jag haft de senaste åren. &vet ni, jag tror att för första gången på otroligt länge kan jag me innerlighet&från djupet av mitt hjärta säga att jag är stolt.
& jag älskar sanna nielsens låt, empty room, empty heart, fastän mitt hjärta är allt annat än tomt.
jag tackar gud eller whoever is up or down there [er & mej själv], att ni finns i mitt liv. [ni vet vilka ni är!]
even in the dark you bring me light [ett tidigare inlägg som försvann]
mm, somliga personer är ju bara ett stort ljus. camilla är ett exempel. sjukt hur mycket energi vi hade idag, dels när vi cyklade till nollemötet, dels när vi cyklade därifrån, dels på träningen, dels på hemköp & dels på cykeln hem till gamletull.. & inte nog me det. i morgon ska vi träffas halv sju för en morgonpromenad. låter det för bra för att vara sant? det är sant! alla mina vänner är som ljus för mej. sen finns det andra personer också, men endel kan man inte nämna vid namn & då får man nöja sej me x y z å ä eller ö.
Kommentarer
Trackback