ett lugn

jag finner mej själv vilsen bland andra för tillfället. bland människor jag inte känner, men också bland människor jag står närmare än någonsin förr. kanske är jag främmande inför mej själv också. jag följde me till kåren en sväng idag& jag vet inte vad det är. om det är känslan av den stora ensamheten eller om det bara är en del av livet att inte vara så sugen på att vara bland folk. jag har inte stött på den många gånger förr, om ens en gång. jag bestämde mej ikväll. jag tränar & åker till herrljunga imorgon. ingen fest för mej. tror att jag för tillfället behöver samla tankarna & inte vara bland så mycket folk. jag älskar folk egentligen. det handlar inte om det. jag lyssnar på in your atmosphere & undrar verkligen vart jag är i mitt & ditt förhållande till dej & till mej.jag undrar om där ens fanns någon kärlek eller om det bara var inbillan & sen förstår jag inte om det är jag eller om det är den där cidern som talar. jag blir så emotionell.. extra känslig på natten och jag har liksom tröttnat på det. när jag cyklade hem ikväll tänkte jag på om jag borde vara här egentligen. i halmstad. eller om jag bara så gärna vill finna den där känslan [igen] av att mitt hjärta hör hemma här. men sen vet jag att jag har en vana av att vilja fly. så fort jag börjar känna smärta tror jag det ska bli bättre av att åka någon annanstans. men det ärinte så & det vet jag så väl. att fly gör oftast allting värre.

jag mår inte dåligt, jag är inte deprimerad. jag är kanske full av tårar. av förtvivlan.. men främst är jag vilsen. jag känner inte igen den här delen av mej, den är främmande. jag tror att den visade sej under åren jag tror jag nästintill förträngt. men då minns jag inte att jag kände mej som ett rep i en dragkamp. då hade jag så lätt att välja.. då fanns där i princip bara ett val. idag är jag splittrad & jag måste lära känna mej själv. vem är jag.. egentligen? & vad vill jag.. på riktigt?

fast egentligen. här kommer den där vändnngen ni inte trodde skulle komma.. & inte jag heller. vad spelar det för roll om jag inte vet exakt vem jag är.. just nu? & exakt vad jag vill.. precis i detta ögonblick? allvarligt. jag måste släppa tankarna & låta livet flöda. jag skrattar & jag ler. jag lyssnar på underbara john mayer & visst är det underbart att jag är on my own & kan göra precis vad fan jag vill! jag har under sommaren lärt mej att tycka om att umgås me mej själv & vilken jävla bedrift! om jag vill sitta hemma en kväll & känner för att umgås me mej själv, klart som fasen jag skall göra det. inga skuldkänslor här inte. mina vänner finns kvar & det vet jag. de som inte fnns kvar när jag är back on track kallar jag inte vänner & några sådana tror jag me hundra tusen procent inte att jag har. det är just det som gör livet så sjukt bra. vänner. familj. kärlek. äkta kärlek.

[dessutom vet jag hur mycket jag älskar att vara här. att bo här. att få leva här. i halmstad. nej, det mesta är bra. inför nästintill allt känner jag bara kärlek..]

ren kärlek.