sista vinkvällen med linn.. i lägenheten
hur jag tänker.
& jag tänker. nu. livet är som en karusell. som en berg & dalbana. upp & ner. svänger okontrollerat & jag bara ler. skrattar. mår illa ibland, men på ett sånt där sätt som gör att man blir starkare. man inser på toppen att ibland när man faller ner är det ingenting man själv kontrollerar. inser att när man är på en raksträcka spelar det ingen roll hur bra man själv är.. ibland kommer en uppförsbacke iallafall. jag inser att vi själva inte alltid kan kontrollera det som sker, men vi kan kontrollera hur vi tar det. med det citerar jag min fantastiska mor som sedan länge sagt det är inte hur man har det utan hur man tar det. ord som får mej att tänka till. tänka till när folk talar. försöker tala ner. eller när folk känner avund. jag är bra. det vet jag. vi vet det. tänk så fantastiska vi är. som vi rör oss. som vi talar. som vi lyssnar. som vi hör. som vi doftar. som vi älskar. som vi känner. som vi tänker. vilka otroliga talanger vi är.
det är sjukt. sjukt fint när jag tänker på allt vi kan göra. allt det lilla vi alla kan göra för att få någonting stort gjort. vi kan, om vi vill. vare sej det handlar om oss själva, eller om andra.. eller för varandra tillsammans.
livet är fantastiskt, det spelar egentligen ingen roll vad som händer.. om det är motgång, framgång, tillgång eller vad som.. så länge vi tror på det.. så länge vi vågar leva
& framför allt så länge vi vågar vara oss själva
Hej Emelie! Började bara sakna dig så mycket, fick en sådan fantasisk lust att prata med dig. Jag gick in på msn för att se om du var inloggad, men såg ju att jag kunde gå in på din blogg istället.
Du skriver så stort. Det går rakt in i hjärtat på mig, för jag funderar jättemycket på just det du skriver om. "Allt kan man ta ifrån en människa, förutom sättet att förhålla sig till saker och ting".
Börjar skolan på måndag, har en liten klump i magen. Vet inte varför men det kanske är för att det här året var så omtumlande och därför förknippar jag ångesten med det som hänt, med den platsen. Men jag måste komma ihåg att jag går det för min utbildnings skulle och undervisningen är jag nöjd med. Det gäller bara att putsa bort smutsen ur väggarna. Ingen mera skuld, ånger och rädsla. Bara en stor portion kreativitet och ögon för det positiva.
Hur som helst så har alla i-landsproblem bara skumpnat ihop till små löv. Nu känner jag mig lycklig, men väldigt sorgsen på samma gång.
Skulle jobbat idag, men min häl knepar sig så jag haltar :(, men istället ligger jag på soffan och kollar på skräp tv, och stickar. Mysigt. Nu är det snart höst, och vi måste planera in en helg tillsammans!
Tack för att du skriver med sådan vishet. Värmde att läsa din blogg.
Kramar