hör & häpna.. igen?
ja.. det är så. & den här gången har jag någonting väldigt ovanligt att skriva.
idag var löpturen inte skön what so ever! okej.. första sju-åtta kilometerna var riktigt härliga; solen sken, vinden i ryggen & temepraturen var behaglig. detta skulle senare visa sej förändras något så kopiöst. när jag senare kom till stället jag egentligen tänkt vända på kände jag mej stark & tänkte att jag fortsätter till jag sprungit ungefär 10 km så jag vet var jag ligger tidsmässigt på milen. det skulle jag inte ha gjort. solen gick i moln, vinden vände & plötsligt var det lika kallt som en ruggig vinterdag. jag kan inte ge upp nu, tänkte jag & fortsatte i bra takt mot mitt mål.. när jag kom fram visade klockan 57 minuter. helt okej tänkte jag.. andfådd efter spörten i den motiga vinden.. tänker på hur skönt det kommer vara när jag vänder mej om eftersom jag haft motvind de senaste kilometerna.. hah! med mej vänder vinden & jösses vilka vindar då, starka som attan & jag ser hur vattnet formar stora stora vågor. jösses tänker jag.. hur skall detta gå.. jag springer en bit.. promenerar raskt.. springer några kilometer till.. men sedan var vindarna så starka att springer jag så kommer jag ingen vart. fick gå en bit till.. pulsen sjönk.. när jag kommer in bland träden så funkar det bra att springa.. eh bättre.. & detta gör jag säkert fem kilometer till. sedan tar det stopp. & jag promenerar raskt och bestämt. vill bara vara hemma vill bara vara hemma vill bara vara hemma vill bara vara hemma ord som ekar i mitt huvud.. snart är jag hemma, snart
& nu sitter jag här.. efter ungefär en femton kilometer lång löprunda.. efter en varm dusch.. efter en storshoppning av lösgodis på hemmakväll & snart med en härlig tallrik tacos framför mej.. men framförallt
men vetenskapen om att jag klarar fan vad som helst!
idag var löpturen inte skön what so ever! okej.. första sju-åtta kilometerna var riktigt härliga; solen sken, vinden i ryggen & temepraturen var behaglig. detta skulle senare visa sej förändras något så kopiöst. när jag senare kom till stället jag egentligen tänkt vända på kände jag mej stark & tänkte att jag fortsätter till jag sprungit ungefär 10 km så jag vet var jag ligger tidsmässigt på milen. det skulle jag inte ha gjort. solen gick i moln, vinden vände & plötsligt var det lika kallt som en ruggig vinterdag. jag kan inte ge upp nu, tänkte jag & fortsatte i bra takt mot mitt mål.. när jag kom fram visade klockan 57 minuter. helt okej tänkte jag.. andfådd efter spörten i den motiga vinden.. tänker på hur skönt det kommer vara när jag vänder mej om eftersom jag haft motvind de senaste kilometerna.. hah! med mej vänder vinden & jösses vilka vindar då, starka som attan & jag ser hur vattnet formar stora stora vågor. jösses tänker jag.. hur skall detta gå.. jag springer en bit.. promenerar raskt.. springer några kilometer till.. men sedan var vindarna så starka att springer jag så kommer jag ingen vart. fick gå en bit till.. pulsen sjönk.. när jag kommer in bland träden så funkar det bra att springa.. eh bättre.. & detta gör jag säkert fem kilometer till. sedan tar det stopp. & jag promenerar raskt och bestämt. vill bara vara hemma vill bara vara hemma vill bara vara hemma vill bara vara hemma ord som ekar i mitt huvud.. snart är jag hemma, snart
& nu sitter jag här.. efter ungefär en femton kilometer lång löprunda.. efter en varm dusch.. efter en storshoppning av lösgodis på hemmakväll & snart med en härlig tallrik tacos framför mej.. men framförallt
men vetenskapen om att jag klarar fan vad som helst!
Kommentarer
Trackback