ett lugn

sitter & skriver uppsats. som vanligt. tror aldrig jag studerat så mycket jag gör nu.. tänkte på det igår. har aldrig suttit flera flera timmar & bara studerat, som nu. konstigt egentligen. har ju ändå spenderat nästan tre år på högskola & universitet. för att inte tala om alla år i grundskola & gymnasium (möjligen när jag studerade latin iochförsig). galet egentligen. jösses. tänk att jag fortfarande inte vet jag ska bli. vad jag kommer bli. vad jag är? jag längtar tillbaka till gymnasiet ibland. att ha det mesta strukturerat liksom. nu är det mer frihet under ansvar. & det är ju fint på ett sätt. men nu är man liksom någonstans mittemellan. varken ung.. eller gammal. eller, ung är man ju.. men man är ju inte 16 liksom. allt är relativt. för en som är 15 är jag gammal & för en som är 50 är jag fortfarande ung. jag vet inte riktigt vart jag är. det skrämmer mig lite. att jag inte vet. fast varför skulle vi behöva veta? det är ju bara att vara. att vara 25. eller 26. eller 23. eller vad man nu är.

äsch, nu spåra det här inlägg ur lite. jag har nog lite åldersnoja trots allt. jag vill inte ha det. jag vill inte bry mig. åldersnoja vid 25. blä. men men.. vi har väl alla en sådan fas också. jag vill bara vaaa.. bara vara den jag är.